Landskapen söker mervärde i bioekonomin från annat än traditionell virkesproduktion

Case - Publicerad 22.6.2023

När den nationella bioekonomistrategin uppgjordes, så deltog landskapen aktivt i arbetet. På pilotområdena har man gjort implementeringsplaner för att genomföra strategin. I Norra Karelens hoppas man på mervärden speciellt från jordbruket, natur- och välfärdsturismen samt från andra, än de träbaserade, produkterna från skogen.

För första gången under en lång tid är man i Finland i ett läge, där det på många områden är svårt att öka avverkningarna ansenligt utan att målsättningarna för kolbindning eller mångfald äventyras.

”Det behövs allt mer mångsidiga metoder för att få levebröd eller utkomst från skogarna”, konstaterar skogs- och klimatexperten Sari Koivula i Norra Karelens landskapsförbund

Av arealen i Norra Karelen är 98 % skog, således utgör skogen i Norra Karelen bioekonomins klara spets.

Enligt Koivula bör skogsägarna fås mera nära med än tidigare för få bioekonomins värdetillväxt att öka. En stark affärsverksamhet med bär- och svampplockning samt turism har uppkommit baserad på allemansrätten. Koivula säger att man borde nödvändigt dra en gräns mellan sådan här affärsverksamhet och fritidsutövande på basen av allemansrätten.

” Markägaren borde få nytta av en affärsverksamhet, som grundar sig på ekonomisk nyttjande av hens marker. Då skulle det vara meningsfullt att fast beakta skogsbärmarker eller fina landskapsområden vid planering av skogsvård och avverkningar”

SWOT-analys om läget i landskapet

Då uppdateringen av den nationella bioekonomistrategin för åren 2022-2035 påbörjades för ett par år sedan, togs regionerna ordentligt med i arbetet. Då strategin blivit färdig lovade Norra Karelen att bli ett pilotlandskap, där man strävar till effektivt genomföra strategin.

I den nationella bioekonomistrategin är målsättningen att fördubbla bioekonomins mervärde. De regionala åtgärderna avgör om detta lyckas över huvud taget och i synnerhet hur hållbart.

På pilotområdena gjordes SWOT-analyser om bioekonomins läge: styrkor, svagheter, möjligheter och hotbilder listades. På basen av analysen började man fundera på praktiska åtgärder.

”Aktörer och intressentgrupper involverades, så den färdiga implementeringsplanen tjänar landskapet och är anpassat till området. Varje föreslagen åtgärd i planen är framställd av våra aktörer”, betonar Koivula.

Som svagheter i Norra Karelens bioekonomiområde identifierades till exempel låg förädling av trävirke och svagt nätverkande mellan företagen. Rikligt med utbildningstillfällen och starka forskningsorganisationer är noterade styrkor. Fördelningen av forskningskunskap för användning i företag och dagligt bruk, kunde däremot förbättras.

”En konkurrenskraftig verksamhetsmiljö bygger på de här listade faktorerna”, säger Koivula.

Enligt henne är de olika programmens och strategiernas roll betydande, för med dem styrs finansieringen till önskade åtgärder för grön omställning. De viktigaste är landskapsprogrammet 2025 och landskapsstrategin 2040.

Blickarna på energi och jordbruk

I norra Karelen är det brist på alternativ i energiproduktion: i landskapet finns inte vindkraft, torvanvändningen måste överges, virkesimporten från Ryssland står stilla.

”Där är platsen för produktutveckling och aktivering, hur få mer eftersatta gallringar effektivt till energibruk för att ersätta torv och importvirke. För biogasproduktionen skulle jag önska lösningar spridda till landsbygden”, säger Koivula.

Betydelsen av affärsverksamhet anknuten till vatten och jordbruk ökar. Jordbrukets energi- och råvarukostnader har stigit kraftigt. För att det i denna utmanande situation skall stanna mera pengar till jordbruksföretagare och Norra Karelen, borde jordbruksproduktionens förädlingsgrad växa.

I landskapet produceras redan vissa högt förädlade produkter, vilkas råvaror härstammar från skogen, men de är ändå inte träbaserade. De mest kända exemplen är björksav och gin.

Natur- och välfärdsturismen borde ytterligare utvecklas, konstaterar Koivula. ”Vi har ett biosfärområde i Ilomants. Det är ett modellområde för hållbar utveckling, men nyttan av det är ännu i barnskorna.”

Plock från andra landskap

I Egentliga Tavastland är FoUI -verksamhet baserad på naturtillgångar, affärsverksamhet och utbildning i en betydande ställning. Viktiga branscher är till exempel bioteknologi och hållbart matprogram. Bioekonomi har fått fart med startup-företagens Frush-evenemang. Digitalisering och nyttjande av data öppnar nya möjligheter.

I Lappland riktas enorma behov på skogarna: skogsindustrin har behov, dessutom skulle skogarna behövas för energibranschen, inom naturproduktbranschen, för turismen, i rennäringen, i samekulturen och i naturskyddet (mångfald och kolbindning).

I Kajanaland väntas beslut om KaiCells miljötillstånd: man hoppas på investering i en ny bioproduktfabrik till landskapet. Tillgången på arbetskraft är en utmaning. Träbyggande är starkt på området, men träets förädlingsgrad vore skäl att höja.

I Södra Karelen har man inte gjort implementeringsplanen för bioekonomistrategin, men de från andra landskap kända utmaningarna för skogsanvändningen känner man också där: avverkningsmängderna är vid gränsen för hållbarhet. Områdets skogsindustri är stark, men att locka kunnig personal har sina svårigheter.

Artikelns författare är Biotalous.fi:s redaktör Heli Virtanen, Tapio, heli.virtanen(at)tapio.fi.