Olika länders strategier för bioekonomi är sällan likadana

Blog - Publicerad 21.2.2022

Över 40 länder i Europa och på andra ställen i världen har uppgjort en strategi för att få fart på bioekonomins utveckling i sitt eget land. Antalet kan förutspås att öka, då många länder i Mellan- och Öst-Europa har börjat göra egna planer för att utveckla bioekonomin, samtidigt som en del av länderna liksom Finland redan uppdaterar sina existerande strategier.

Vi gjorde som stöd för uppdateringsarbetet med bioekonomistrategin jämförelser av strategin i sex medlemsländer i Europeiska Unionen (Nederländerna, Italien, Österrike, Frankrike, Tyskland, Finland) samt i tre länder utanför Europa (Kanada, Syd-Afrika och USA).

Varje land verkade ha valt sitt eget sätt att jobba och således är också skillnaderna stora både i omfattning och innehåll i olika länders bioekonomistrategier. Bioekonomin gavs olika definitioner och bioekonomins roll bedömdes lite på olika sätt för lösningen av regionalt, nationellt eller globalt miljörelaterade och sociala utmaningar. Som utgångspunkt för bioekonomistrategier verkade varje land ha i första hand naturresurser och den förädlingsindustri som bygger på dem. Nästan alla länder såg jord-, skog-, och fiskesektorns samt vattenodlingens förnybara biologiska resurser som de primära. Tyskland nämnde också koldioxiden och mikroberna. Bioekonomisektorernas spektrum är brett: förutom naturresursområdena, har också räknats med matens vidareförädling, förfriskningsdrycker (vinproduktion), tobak, biobaserade textilier, förädling av träprodukter, pappersindustrin, kemikalie- och läkemedelsindustrin, plast- och gummiindustrin samt elproduktion. Oftast räknade man att endast produkter och material hörde till bioekonomin. Endast Finland, Tyskland och Kanada nämnde tjänsterna. I Tyskland såg man också bilindustrin som en sektor inom bioekonomin, där man under de senaste åren kraftigt satsat på användning av förnybara material.

Effektiv användning av resurser påverkar

Också enligt EU:s bioekonomistrategi (2018) grundar sig en hållbar och med cirkulär ekonomi uppbyggd bioekonomi i första hand på nationella förnybara naturresurser. I olika länders strategier dryftades, hur man kan öka effektiviteten och påverkan vid resursernas användning genomgående hela värdekedjan, stärka förhållandet mellan konsumenter och producenter samt kopplingen mellan den offentliga och privata sektorn (PPP). Resursernas effektiva och drivande användning i värdekedjan betonades speciellt i Österrikes och Tysklands bioekonomistrategier. I Österrikes strategi framgår vid sidan av ökande effektivitet sidoströmmar, sidoprodukter, avfall och nya råvaror, såsom produktion av alger. I flera länders strategier var nämnt om konsumenternas och producenternas närmande i värdekedjorna. Till exempel i Frankrike såg man att den ökade efterfrågan grundar sig på konsumenternas bättre medvetenhet om bioekonomins produkter. Olika typer av certifiering och standardiseringar med anknytning till miljöpåverkan sågs som arbetsredskap.

Samarbete över sektorer och regioner sätter fart på bioekonomins utveckling

I alla strategier har man dryftat utveckling av den regionala bioekonomin. I Österrike beskrev man den genom utbudet. I Kanada, Syd-Afrika och USA såg man som en möjlighet regionala konsulttypiska data- och innovationsnätverk och -kluster, vilka ökar medvetenheten om regionens bioekonomiresurser och inspirerar till nya lösningar. I Tyskland och Nederländerna igen dryftades utveckling av nätverk mellan olika aktörer och i Italien förbättrande av samarbetet mellan olika regioner.

Bioekonomins utveckling berör många sektorer inom politiken. I den Italienska strategin hade nämnts upp till elva olika politiksektorer och sammanlagt i alla rapporter hänvisades till 20 olika sektorer. Redskapen för politiken varierar från internationella till europeiska och nationella metoder. På grund av bioekonomins omfattning är det skäl att sörja för politikmetodernas koherens, genom att hindra möjliga, oönskade följder som går i kors mellan politikerna, bestämmelserna och initiativen. Framför allt bör hittas synergier såväl i målsättningar som i konkreta verksamheter regionalt, nationellt och på EU nivå.

Tilläggsuppgifter:

Jämförande utredning (på finska) av olika länders bioekonomistrategier. Lier, Markus; Soini, Katriina; Kniivilä, Matleena (2021). 

Markus Lier
Matleena Kniivilä
Katriina Soini

Skribenter:
Markus Lier, forskare, Inventering av skogstillgångar och skogsbruksplanering – gruppen LUKE, markus.lier(at)luke.fi
Katriina Soini, forskningschef, Hållbart samhälle mot förändringar, LUKE, katriina.soini(at)luke.fi
Matleena Kniivilä, forskningschef, Politikstyrning, LUKE, matleena.kniivila(at)luke.fi


Agenda 2030

Artikelns temata främjar FN:s hållbara utvecklingsmål 8 . Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, 9. Hållbar industri, innovationer och infrastruktur, 12. Hållbar konsumtion och produktion, 13. Bekämpa klimatförändringarna, 15. Ekosystem och biologisk mångfald

Läs fler artiklar om samma mål för hållbar utveckling:

8. Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt9. Hållbar industri, innovationer och infrastruktur12. Hållbar konsumtion och produktion13. Bekämpa klimat­förändringarna15. Ekosystem och biologisk mångfald

Läs följande artikel: Produkter som förnyar bioekonomin »