1.1 Förändringar i verksamhetsmiljön

Den nationella bioekonomiska strategin bereddes under 2012–2014, då den finländska skogsindustrin gick igenom ett stort brytningsskede. Strategin har i hög grad stött sökandet efter en ny gemensam riktning och den gemensamma kommunikationen kring bioekonomins betydelse.

När EU:s uppdaterade bioekonomiska strategi publicerades 2018 hade nästa brytningstid just börjat. Regelverket för klimatkonventionen godkändes genast efter publiceringen. Den cirkulära ekonomins betydelse för åtgärderna stärktes. Digitaliseringens raska steg förändrade efterfrågan på cellulosabaserade produkter – näthandeln krävde mer förpackningsmaterial och efterfrågan på tryckpapper fortsatte minska. Diskussionen om plast och begränsningarna i användningen av plast ledde till att vissa plastprodukter för engångsbruk förbjöds. När det gäller bioprodukter har det uttryckts oro över produktionens konsekvenser för den biologiska mångfalden och huruvida råvarorna räcker till produkter som ersätter plast, vilket i den allmänna debatten i Europa delvis också har varit negativt för bioekonomin. EU:s gröna giv, strategin för grundlig förbättring av byggnader och Nya europeiska Bauhaus betonar biomaterialens inverkan på kollagret, särskilt i samband med ombyggnad.

Inför uppdateringen av strategin gjordes en analys av verksamhetsmiljön i form av en material- och intervjuundersökning.  Verksamhetsförutsättningarna är fortfarande ganska likadana som då Finlands föregående bioekonomiska strategi bereddes. Ett perspektiv som stärkts ytterligare är att bioekonomi eller cirkulär ekonomi beskrivs som en nödvändig förändring för vi ska kunna svara på globala utmaningar. De viktigaste dokumenten är Paris klimatavtal och rapporten Global Warming of 1,5°C som den mellanstatliga klimatpanelen IPCC publicerade i oktober 2018 som en fortsättning på avtalet.  I IPCC:s rapport konstateras att klimatpolitikens ambitioner måste höjas om staterna vill eftersträva målet på 1,5 grader i enlighet med klimatavtalet från Paris. I de nya rapporterna bekräftas behovet av åtgärder.

Hållbar utveckling har i ännu större utsträckning blivit en princip som styr den ekonomiska verksamheten i samhället. Målet med den globala agendan för hållbar utveckling Agenda 2030, som FN kom överens om 2015, är att få in den globala utvecklingen på ett spår där människors välfärd och mänskliga rättigheter, ekonomiskt välstånd och samhällenas stabilitet tryggas på ett sätt som är hållbart för miljön. Förändringen syns också i utvecklingen av bioekonomin. EU:s uppdaterade bioekonomiska strategi betonar i allt högre grad att målen för hållbar utveckling (SDG) och klimatavtalet från Paris måste genomföras.

Förutsägbarhet var gäller industrin verksamhetsmiljö, tryggandet av tillgången på råvaror och säkerställandet av en fungerande marknad står fortfarande i centrum i såväl den nationella som den europeiska publikationen, och prioriteras till och med i ännu högre grad än i den tidigare bioekonomiska strategin. Kraven på mångfald och bevarande av naturvärden väger tyngre än tidigare i den nuvarande verksamhetsmiljön. En central drivkraft för detta är EU:s gröna giv, där dessa ges mycket stor vikt.

Särskilt skogsbruket utsätts för stor press och användningen av skogsråvaror betraktas kanske inte på samma sätt som när den tidigare strategin utarbetades. Finlands skogsstrategi uppdateras regelbundet, så den erbjuder en grund för den bioekonomiska strategin. Av denna grund kan vi dra slutsatser om ramvillkoren för tillgång och tillväxt i fråga om finländsk skogsbaserad biomassa.

Vikten av att öka förädlingsgraden för trä, skapa nya produkter och helt nya produktområden framhävs kraftigt i flera inhemska utredningar kring utnyttjandet av träbiomassa. Grön övergång och cirkulär ekonomi anses vara en central förändringskraft. Betydelsen av industrins sidoströmmar och effektiviseringen av cirkulationen av material framhävs i praktiskt taget nästan alla andra bioekonomiska strategier som granskats.

Den ökade efterfrågan på mat och rent vatten och förändringarna i konsumtionsvanorna skapar möjligheter till en bioekonomi i anslutning till livsmedelssystemet. Konsumenterna är allt mer medvetna och krävande när det gäller matens kvalitet, ursprung, etik och miljövänlighet. För att livsmedelssystemet ska kunna svara på konsumenternas önskemål och efterfrågan måste det vara lönsamt och konkurrenskraftigt för aktörerna i systemet. Med hjälp av forskning och utvecklingsarbete är det möjligt att hitta nya sätt att producera mat och utveckla hållbarheten i de nuvarande verksamhetssätten.

Utbildningsutbudet inom bioekonomi har utvecklats tydligt under de senaste åren. Det har också funnits många sökande till utbildningarna. De nedskärningar som riktats till högskolorna och forskningen håller på att försvaga kunskapsbasen på ett allmänt plan. En önskad tyngdpunkt som lyftes fram i fråga om tilläggsutbildning var behovet av fortbildning för personer som arbetar inom industrin. Även utanför bioekonomisektorn är man mycket bekymrad över intresset för och kunskaperna i naturvetenskaper.

Det finns fortfarande positiva betoningar och tillväxtförväntningar för kemiindustrin och träbyggandet. I EU:s bioekonomiska strategi identifieras bioteknik och bioteknologier samt biomedicin och hälsoområdet som en tillväxtsektor vars storlek beräknas fördubblas på tio år, även om de inte ingår i definitionen av bioekonomi.

Attraktionsfaktorerna för turismen i Finland grundar sig på naturen och i allt högre grad också på upplevelsen av den finländska livsstilen och kulturen. Nya företag inom turismbranschen har bildats, främst sådana som tillhandahåller programtjänster inom turism, som är en bransch som utnyttjar företag som verkar på kontaktytor som samarbetspartner samt naturen som verksamhetsmiljö. Även hälso- och välfärdstjänster med koppling till naturen blir allt populärare.