1.3 Bioekonomins kontaktytor till andra strategier

I uppdateringen av den bioekonomiska strategin granskades en lång rad olika strategier och politiska program på nationell nivå och på EU-nivå som har en kontaktyta till bioekonomi. Det finns ett exceptionellt stort antal sådana, vilket framgår av bilderna nedan. Bioekonomin är föremål för mycket uppmärksamhet och förhoppningar, men också för ett stort tryck av inbördes motstridiga faktorer både i hemlandet och i EU.

Bioresursernas ekologiska, sociala och ekonomiska hållbarhet samt den biologiska mångfalden är en nödvändig och obestridlig utgångspunkt för bioekonomiska strategin. Den bioekonomiska strategins uppgift är inte att utmana eller ifrågasätta dessa grundläggande utgångspunkter eller relevanta parallella strategier. Därför har de mål och åtgärder som fastställts i dem inte separat tagits med i den bioekonomiska strategin, men de har beaktats som kontaktytor när strategin utarbetades och beaktats som givna utgångspunkter. En del av dem påskyndar också efterfrågan på nya produkter, tjänster och lösningar.

I och med den interaktiva strategiprocessen har det blivit klart att mervärdet och tillväxtpotentialen inom bioekonomins olika sektorer har hamnat i skuggan. Ökningen behandlas knappt alls systematiskt och målmedvetet i andra talrika parallella strategier och är därmed det viktigaste målet för den nya strategin. Ökningen av bioekonomins mervärde har stor betydelse för hela nationalekonomin tillväxt i Finland.

Den bioekonomiska strategin har kontaktytor med flera andra av statsrådets strategier och politikprogram, som innehåller riktlinjer bland annat för användningen av nationella skogsresurser, tryggandet av biologisk mångfald, klimat- och energipolitiken samt industripolitiken. I den bioekonomiska strategin identifieras de strategier och program som är centrala för bioekonomin, och de riktlinjer och mål som fastställts i dessa har beaktats som givna utgångspunkter. 

Finlands mål om att uppnå koldioxidneutralitet före 2035 och om att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden beaktas i genomförandet av den bioekonomiska strategin. I regeringens färdplan för hållbarhet beskrivs mer ingående målen för ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet, som också styr främjandet av bioekonomin.  

Nationella mål för användningen av naturresurser har ställts upp i programmet för cirkulär ekonomi. Målet med programmet är att minska förbrukningen av icke-förnybara naturresurser och öka resursernas produktivitet och materialens grad av cirkulär ekonomi. Hållbar användning av förnybara naturresurser har en central roll när det gäller att uppnå dessa mål. I den nationella skogsstrategin fastställs mål till exempel för skötseln av skogsresurserna och deras användbarhet, skogsnaturens mångfald och stävjandet av klimatförändringen.  

Verksamhetsmiljön kring den bioekonomiska strategin påverkas också av flera internationella avtal, till exempel FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling och genomförandet av klimatavtalet från Paris. Det finns även andra strategier, handlingsprogram och avtal på nationell nivå samt EU- och internationell nivå som innehåller mål för en hållbar användning av naturresurserna.  

I uppföljningen av den bioekonomiska strategin beaktas beredningen och uppdateringen av dessa nationella och internationella strategier och program.

Bild 2: Bioekonomin har kontaktytor till ett betydande antal andra nationella strategier och program.

Bild 3: En EU-granskning av Finlands bioekonomiska strategi, främst i förhållande till unionens bioekonomiska strategi, men även till en lång rad andra strategier, program och finansieringsinstrument.