1.4 Bioekonomins övergripande hållbarhet och rättvisa

Målet med regeringsprogrammet är ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. I färdplanen för hållbarhet sammanställs elementen i hållbarhetsdimensionerna (social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet) till en balanserad helhet samtidigt som man identifierar de nära kopplingarna mellan dimensionerna. Syftet med den bioekonomiska strategin är att på ett övergripande hållbart sätt föra Finland mot ett koldioxidneutralt samhälle på ett sätt som är rättvist ur ett socialt och regionalt perspektiv.

Den bioekonomiska strategin grundar sig på ett angrepssätt som fokuserar på övergripande hållbarhet, och denna bygger på samarbete mellan olika branscher och de möjligheter till omvälvning av systemet det möjliggör. Ett närmare samarbete är en förutsättning för att man ska kunna bygga upp en gemensam verksamhetsmodell som grundar sig på kunskap om vilka totala resurser som står till förfogande på ett hållbart sätt och om hur möjligheterna att utnyttja dessa kan fördelas mellan olika branscher. I bästa fall leder detta genom att nya möjligheter identifieras till en integrerad användning och återvinning av råvaror, varvid sektorerna kan använda resurser parallellt och som ett kontinuum samt utnyttja dem effektivt. Samtidigt skapas också nya innovationsmöjligheter.

Hållbarheten bedöms utifrån vetenskaplig kunskap. Att kunna påvisa hållbarheten i Finlands bioekonomi är en nyckelfråga för en framgångsrik bioekonomi i framtiden.

Social hållbarhet

Alla samhällsmedlemmar garanteras möjligheter till ett gott liv, hälsa, utbildning och sysselsättning. Ett socialt hållbart samhälle behandlar alla sina medlemmar jämlikt, stöder hälsan och funktionsförmågan samt ger den trygghet och service som behövs. De befintliga resurserna gör det möjligt att minska ojämlikheten och förbättra livskvaliteten. En del av den sociala hållbarheten är att främja en hög utbildningsnivå och allmänbildning samt social rörlighet. De mångahanda värden, mål och rutiner som förknippas med bioekonomi förverkligas så att de också stöder den kulturella hållbarheten.

Ekonomisk hållbarhet

En hållbar ekonomi är en förutsättning för samhällets centrala funktioner. Den ekonomiska välfärden kan inte på lång sikt grunda sig på skuldsättning eller överkonsumtion av naturresurser. Genom att stärka principen ”mer för mindre” som gäller för cirkulär ekonomi kan man öka välfärden utan att konsumtionen av naturresurser ökar. En förändring mot en mer hållbar ekonomi bygger på en smart användning av naturresurser, stärkande av kunskaperna och ökad sysselsättning.  Nya arbetsplatser skapas, arbetshälsan och -säkerheten främjas bland annat genom att man förnyar produktionssätten och verksamhetsmodellerna. En reform av industrin främjas i syfte att skapa fler arbetsplatser till följd av högt förädlingsvärde och produktivitet.

Ekologisk hållbarhet

Med ekologisk hållbarhet avses samhällets förmåga att fungera inom gränserna för jordens bärkraft. Målet är att trygga ekosystemens funktion och förnyelseförmåga nu och i framtiden. Med tanke på den ekologiska hållbarheten är det viktigt att iaktta försiktighetsprincipen. Innan åtgärder vidtas ska riskerna, nackdelarna och kostnaderna bedömas. Det är också viktigt att förebygga uppkomsten av olägenheter och bekämpa dem där de uppkommer.

Det är ytterst viktigt att säkerställa att bioekonomiska åtgärder är ekologiskt hållbara. För att klimatmålen och målen för den biologiska mångfalden ska kunna nås och för att överkonsumtionen av naturresuser ska kunna minskas förutsätts att man säkerställer en hållbar råvarubas och stärker utnyttjandet av sido- och avfallsströmmar samt förlänger produkternas livscykel och genomför planering och versamhetsmodeller enligt den cirkulära ekonomin.

Rättvisa

För att främja en jämlik välfärd för alla bör uppmärksamhet fästas vid att bioekonomins fördelar och nackdelar fördelas rättvist. När målen för bioekonomin ställs upp är det viktigt att beakta eventuella intressekonflikter och rättvisa mellan olika parter. Med tanke på parternas delaktighet är det väsentligt att identifiera olika gruppers behov och rättigheter.

Etisk hållbarhet är ett övergripande tema som allmänt bör beaktas i den politiska beredningen. Enligt regeringsprogrammet ska övergången till ett koldioxidneutralt samhälle ske på ett sätt som rättvist ur ett regionalt och socialt perspektiv. För att säkerställa en rättvis övergång bereds en vetenskaplig panel för etisk hållbarhet, till vars uppgifter hör att i egenskap av oberoende rådgivande organ stödja genomförandet av den bioekonomiska strategin.