3.4 Bioresursernas och andra ekosystemtjänsters användbarhet och hållbarhet

Med bioresurser avses allt biologiskt material såsom växter, djur, mikrober och sidoströmmar av biologiskt ursprung. En hållbar produktion av biomassa som grundar sig på rikliga förnybara naturresurser och vattendrag i Finland skapar en stabil grund för bioekonomins värdekedjor, av vilka de viktigaste för närvarande är jordbruket, livsmedelssystemet, skogsbruket, skogsprodukter och -material, träbyggandet, träprodukter och bioenergi samt mat, energi och andra tillgångar som produceras av vatten. Det finns fortfarande outnyttjade möjligheter i vattnets biomassa (bl.a. fiskarter och alger som inte utnyttjas tillräckligt).  Genom en hållbar skötsel och användning av skogarna samt växtförädling säkerställs tillgången till bioresurser och ekosystemtjänster även om klimatet förändras.

En grundläggande förutsättning för tillgången på bioresurser är ett lönsamt jord- och skogsbruk samt fiske och vattenbruk samtidigt som den ekologiska hållbarheten och social rättvisa tryggas. Användningen av förnybara naturresurser kommer att öka vid övergången från fossil ekonomi till bioekonomi samtidigt som den kraftiga befolkningsökningen i världen också ökar efterfrågan på livsmedel.  En hållbar produktion av bioresurser kan ökas på många olika sätt samtidigt som man beaktar att den biologiska mångfalden ska tryggas.

Tillväxtmöjligheter inom Finlands bioekonomi uppstår i hög grad genom att vi resurseffektivt utnyttjar våra biomassaresurser och ökar mervärdet på de produkter och tjänster som grundar sig på dem. Det behövs forskningsbaserad information om tillgången på biomassaresurser och en hållbar användning av dessa, nya affärsmodeller och finansieringsmodeller samt samarbete som överskrider branschgränserna.

Ekosystemtjänster är ett begrepp som utvecklats inom miljöekonomin, och som avser materiella och immateriella tjänster som produceras genom naturens processer. Genom mänsklig verksamhet omvandlas de till tillgångar, för vilka ett ekonomiskt värde kan fastställas. Jord- och vattenekosystemens funktion tryggas på ett generationsöverskridande sätt.

ÅTGÄRDER

Kunskaperna om efterfrågan, tillgången och konkurrenssituationen i fråga om biomassa och sidoströmmar utökas genom att statistikföringen förbättras och informationen görs tillgänglig för aktörerna. Digitala plattformar utvecklas och utnyttjas i samarbetet mellan olika aktörer 

• Effekterna av kolkompensationen på en hållbar produktion och användning av biomassa och marknaden för biomassa utreds.
• Befintliga digitala marknadsplatser för sido- och avfallsströmmar utnyttjas och utvecklas.
• Företag i olika branscher uppmuntras till regionalt samarbete i syfte att utveckla ett affärsekosystem som grundar sig på sido- och avfallsströmmar.
• Uppföljningsmetoder utvecklas för att påvisa biomassornas ursprung och hållbarhet för konsumenten, inklusive miljöhållbarheten i nya teknologier och processer.
• Nya verktyg för genteknik tas i bruk, genetiska resurser utnyttjas på ett mångsidigare sätt än tidigare och förädlingsprocesserna effektiviseras.

Ansvar: JSM, ANM, MM, SHM

Aktörer: Luke, LMV, VTT, yrkesläroanstalter, högskolor, Finlands skogscentral

Mervärdet för näringar som grundar sig på ekosystemtjänster ökas genom att förbättra utbudet av ekosystemtjänster och stärka naturproduktbranschen

• Ekosystemtjänsternas hållbara mervärdespotential utreds och affärsmodeller och marknader som grundar sig på dessa, och vid behov även teknologier, utvecklas (till exempel kolbindning i marken och upprätthållande av kolförråd genom att utveckla teknologierna, hälsoturism, anpassning till klimatförändringen).
• Nya affärsmodeller samt produktionsmetoder och -växter för biomassa som odlas i tidigare torvproduktionsområden utvecklas.

Ansvar: JSM, ANM

Aktörer: Rådgivningsorganisationer, forskningsinstitut, företag, markägare, Finlands skogscentral